1820-1910 Thomas Worthington Whittredge (May 22, 1820 - February 25, 1910) was an American artist of the Hudson River School. Whittredge was a highly regarded artist of his time, and was friends with several leading Hudson River School artists including Albert Bierstadt and Sanford Robinson Gifford. He traveled widely and excelled at landscape painting, many examples of which are now in major museums. He served as president of the National Academy of Design from 1874 to 1875 and was a member of the selection committees for the 1876 Philadelphia Centennial Exposition and the 1878 Paris Exposition, both important venues for artists of the day. Whittredge was born in a log cabin near Springfield, Ohio in 1820. He painted landscapes and portraits as a young man in Cincinnati before traveling to Europe in 1849 to further his artistic training. Arriving in Germany he settled at the Dusseldorf Academy, a major art school of the period, and studied with Emanuel Leutze. At Dusseldorf, Whittredge befriended Bierstadt and posed for Leutze as both George Washington and a steersman in Leutze??s famous painting ??Washington Crossing the Delaware??, now in the collection of the Metropolitan Museum of Art in New York City. Whittredge spent nearly ten years in Europe, meeting and travelling with other important artists including Sanford Gifford. He returned to the United States in 1859 and settled in New York City where he launched his career as a landscape artist painting in the Hudson River School style. Whittredge journeyed across the Great Plains to the Rocky Mountains in 1865 with Sanford Gifford and John Frederick Kensett. The trip resulted in some of Whittredge??s most important works??unusually oblong, spare landscapes that captured the stark beauty and linear horizon of the Plains. Whittredge later wrote in his autobiography, ??I had never seen the plains or anything like them. They impressed me deeply. I cared more for them than for the mountains... Whoever crossed the plains at that period, not withstanding its herds of buffalo and flocks of antelope, its wild horses, deer and fleet rabbits, could hardly fail to be impressed with its vastness and silence and the appearance everywhere of an innocent, primitive existence." Whittredge moved to Summit, New Jersey, in 1880 where he continued to paint for the rest of his life. He died in 1910 at the age of 89 and is buried in the Springfield, New Jersey cemetery. Whittredge's paintings are now in the collections of numerous museums, including the Metropolitan Museum of Art in New York City and the Smithsonian American Art Museum in Washington, DC.  Related Paintings of Worthington Whittredge :. | House by the Sea | On the Cache La Poudre River | Kampf vor der Burg | Home byt the Sea | Longs Peak from Denver |
Related Artists:
Johann Wilhelm Preyer
painted A Still Life with Peaches and Grapes on a Marble Ledge in 1803-1889
Hoogstraten, Samuel Dircksz van
Dutch Baroque Era Painter, 1627-1678
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.